stiinaberg

Nu har jag inte skrivit på ett bra tag så tänkte ta och dra en uppdatering om vad som har hänt sen sist..

Ja nu har man flyttat tillbaka till Boden till mor och far.. Känns helt okej, men saknar att få ha mitt egna place och inte behöva bli tillsagt  vad man ska göra utan man gör det man vill när man vill men det har gått bättre än vad jag trodde det skulle gå..

Har haft praktik i 5 veckor på skolan och förskolan här i vittjärv för att få erfarenhet och de timmar jag behöver för att få fara till USA som au-pair som jag har tänker försöka fara iväg på i februari eller mars.. Ska bli så kul! Jag ser verkligen fram emot att få fara till ett annat land och jobba.. Känner att eftersom att jag inte har nå jobb så kan jag ju ta och fara dit och göra något som jag har varit intresserad av att göra i många år. Sen efter  man har varit där i ett år så blir det nog att ta och försöka plugga så man kanske kan ta och få sig ett jobb.
Att få uppleva kulturen i USA har varit något jag alltid velat göra. Har alltid velat fara dit på semester men att få vara där i ett helt år skulle vara helt underbart!


Sen har man även varit med om ett väldigt omsakande äventyr.. Tog och drog på stort och voltade med bilen.
Jag och Jennifer skulle ha en mys helg i Öjebyn med massa prat och mys men det slutade med en natt på akuten..

På lördagen for vi på rally-kross där Jennifer skulle jobba som funktionär så då följde jag med henne så hon slapp ta bussen och efter det så bestämde vi oss för att vi skulle fara och hälsa på lite folk i Klöverträsk så vi tog och for mot älvsbyn för folket ville att vi skulle fara och köpa nå dricka åt dom. Det hade nysnöat och va väldigt halkigt så jag tog det förskitigt eftersom jag är en människa som tycker det är väldigt obehagligt att köra när det är halkigt.
Vi svänger in till Klöverträsk och det kommer en liten vänster kurva där jag känner att det är väldigt halkigt för jag får en sladd men de gick bra så jag släppte bara på gasen för att få ner farten men sen kommer det en väldigt skarp kurva åt höver vilket jag inte visste eftersom att jag aldrig kört där och det fanns inte en enda varningsskylt.. I kurvan får jag en sladd som jag inte kan häva, jag grips av panik.. Jag ser att det inte finns något att göra, vi kommer ändå att åka ner i diket, så jag gör ett sista försök och hoppas att man kanske kan gå, jag bromsar, men det var ändå försent..
Vi åker ner i diket och voltar ett och ett halv varv och landar på tak.
Jag känner att jag har en väldig smärta i huvudet och tror att det blöder så jag känner efter men det är en väldigt kraftig bula. I efterhand har vi kommit fram att det va nog Jennifers väska som hon hade vid sina fötter som innehöll 2 en och en halv liters cola.
Vi hänger upp och ner och jag minns bara att jag ville ut där i från och hade världens panik. Jennifer får hjälpa mig att få av mig mitt bälte för jag har inte lugnet att ta av mig det själv.. Jennifer pratar med mig och försöker lugna ner mig. Inget funkar.
Jag klättrar först ut ur bilen för Jennifers dörr gick inte att öppna, hon kryper ut efter mig..
Jag springer upp till vägen och vet att jag sätter mig på backen och hyperventilerar.. Mer kommer jag inte ihåg, jag vet inte vad Jennifer har sagt åt mig utan hon har berättat för mig i efterhand.
Huvudet bulltar och jag har så ont i huvudet att jag inte vet vad jag ska ta mig till.. Jennifer tar tag i mig och håller om mig och får mig att lugna ner mig och jag börjar ta det lite lugnt. Sen kommer en bil och stannar och hjälper oss, han ringer efter räddningstjänst och står sedan och pratar med oss..
Vi väntar och ambulansen och brandbilen kommer och dom lyfter in mig i ambulansen och sen far vi till akuten där dom fast ställer att varken jag eller Jennifer har fått några skador..

I ambulansen berättar han som satt bak med mig att när brandbilen hade kommit och dom hade parkerat och klivit ut ur bilen så glider den ner i diket.. Det var alltså så halkigt att brandbilen gled i diket..

Lite arg är man över att det inte kan finnas en enda varningsskylt om att det var en skarp kurva och jag tror att om det hade funnits det eller om hastigheten hade varit lägre så hade detta nog aldrig hänt.. Tydligen så ligger det nästan alltid bilar på tak där men det har inte gjort något åt de..

Detta är nog den värsta upplevelsen jag varit med om i mitt liv.. Vissa man kan kanske säga att det inte va så farlig olycka men att veta att man kanske hade kunnat göra så att ens bästa kompis hade skadat sig, det är det jobbigaste känslan jag någonsin kännt..
Jag kämpar varje dag med att inte klandra mig själv för olyckan och nu har det gått tre veckor..

Att sätta sig i en bil och att köra eller åka, det är en upplevelse med mycke hjärtklappningar och mycket tänkande.. Att höra däcken slira när man kör/åker gör att jag vill krypa ur skinnet, att åka där det är ett brant dike gör att jag pulsen stiger kraftigt.. Jag har alltid varit åkrädd men efter detta så frambringar det nästan panikattaker..


Det är väl de som hänt på senaste i mitt liv och jag ska försöka att uppdatera lite oftare..

Ta hand om er till nästa gång och kör försiktigt..

/S